Familjehushållet

Denna “artikel” är ett viktigt komplement till “Vad skulle hände med “de svaga”?”. Såpass viktigt att det får bli en egen.

Med begreppet “familjehushåll” menar jag inte bara den så kallade “kärnfamiljen”, bestående av mamma, pappa och barn. Familjehushållet består även av den så kallade storfamiljen, som kan bestå av mor- och farföräldrar samt av andra kärnfamiljer i de fall där dessa bor i närheten av varandra, är släkt och hjälps åt ekonomiskt. Detta var vanligt förr när man kanske hade en familjegård. Familjehushåll kan alltså se olika ut och jag tror inte att det är särskilt svårt för er som läser detta att förstå vad jag menar med begreppet.

Familjehushållet har under i stort sett hela mänsklighetens historia utgjort grunden för samhället. Då menar jag alltså i princip alltid, från att vi levde som jägare-samlare i små grupper, när vi levde som jordbrukare och fram tills den moderna välfärdsstaten som nu har börjat bryta ner denna essentiella mänskliga samhällsstruktur. Familjehushållet och inte välfärdsstaten har nämligen vart det som har gett människor den trygghet som välfärdsstaten idag försöker ge dem. Detta har fått katastrofala följder. Välfärdsstaten har nämligen gjort så att människor om de vill ostraffat kan helt och hållet bryta med sin familj och släkt, något som alltid tidigare har kostat mycket i form av ökad otrygghet och eventuell utstötning ur närsamhället. Detta har bidragit till ett samhälle som i högra grad än tidigare präglas av libertinism och en gör vad du vill och skit i konsekvenserna-mentalitet. Det är ett tämligen klart samband. Högre skatter och en större välfärdsstat bryter ner samhället då välfärdsstaten ersätter familjehushållet och olika frivilliga organisationer (kyrka om den är frivillig, välgörenhetsorganisationer, organisationer för frivillig utbildning och socialhjälp e.t.c.), välfärdsstaten gör ju så att folk inte längre har råd att upprätthålla dessa strukturer.

Det råder heller ingen större tvekan om att det moderna fenomenet “ungdomskultur” är en direkt konsekvens av välfärdsstaten. Unga människor har ju alltid haft en period av uppror för att skapa sig en egen identitet som vuxna individer men denna period har aldrig varit så lång och extrem som den är idag, när vissa inte växer ur förrän i 30-årsåldern eller inte alls. Tidigare kunde inte tonåringar bete sig som de ville och se ut hur som helst eftersom det fick konsekvenser då alla var beroende av sina familjer för sin grundtrygghet och inte av en opersonlig stat som struntar i hur de beter sig. En större välfärdsstat leder till en infantilisering av samhället och en mer utpräglad och degenererad ungdomskultur där vuxna inte har någon insyn.

Det ligger idag i politikernas och statens representanters intressen, även om de inte alltid förstår det själva, att familjerna är svaga. Svaga familjer ger svaga individer, svaga individer som är beroende av statens allmosor för att klara sig. Konservativa, som ofta påstår sig vurma för familjen, borde för övrigt inse detta och förespråka ett avskaffande av välfärdsstaten. Att vara konservativ och samtidigt socialist fungerar inte, ordet “socialkosnervativ” är en så kallad oxymoron.

Ett avskaffande av välfärdsstaten är nödvändigt för att vårt samhälle ska återfå den normalitet som nu har gått förlorad, där familjehushållet är samhällets grund som skänker den känslomässiga och ekonomiska trygghet den alltid skänkt.

Posted in Artiklar, Ekonomi, libertariansim+konservatism | Leave a comment

Diskrimineringens civiliserande effekter

Jag har tidigare nämnt att det i ett fritt samhälle måste vara fritt för varje ägare av egendom att diskriminera när det gäller vem som får utnyttja denna egendom. Detta kan innebära att ägare till affärer eller barer fritt väljer vilka som får komma in och utnyttja tjänsterna som erbjuds, det kan också innebära att ett bostadsområde där det existerar antingen ett förbund (ett sorts kontrakt) mellan enskilda ägare eller där en ägare hyr ut bostäder får diskriminera vilka som får bo eller vistas i området. Detta kan man som libertarian tycka vad man vill om, men anser man att detta inte får förekomma är man inte libertarian. Jag ska här argumentera för att denna form av diskriminering i många fall kan vara mycket positiv.

Den är positiv just för att den har en starkt civiliserande effekt. Den gör att kraftigt avvikande och för övriga samhället störande beteenden motarbetas. Beteenden som i ett samhälle styrt av libertarianska lagar skulle vara tillåtna. Exempel på detta kan vara användning av tunga droger eller kanske polygami. Att förbjuda droganvändning eller polygami är att använda offensivt våld, eller hot om våld, mot människor som inte kränkt någon annans äganderätt till den egna kroppen eller den egna egendomen och kan aldrig accepteras. Däremot kan avvikande beteenden motarbetas genom kraftig diskriminering, utan att några rättigheter kränks. På detta sätt skapas normer som de flesta i samhället inte bryter mot då det innebär att man blir utesluten och kanske tvungen att leva i någon form av ghetto som ingen vill associera sig med. Detta är i de flesta fall positivt då det bidrar till fredlig samexistens och en större trygghet.

Vad som skulle diskrimineras mot varierar från samhälle till samhälle. Kanske skulle de flesta områden i storstäderna vara mer toleranta mot avvikande beteenden medan det övriga samhället skulle vara mycket intoleranta. Till exempel så skulle katolska områden inte tolerera att homosexuella handlingar eller polygami men inte lägga sig i alkoholkonsumtionen, medan vissa ortodoxa muslimska samhällen skulle tolerera polygami men strängt förbjuda alkoholkonsumtion. På dessa sätt skulle dessa samhällens normer och därigenom gemenskap stärkas. Något de flesta torde tycka vara positivt.

Posted in Artiklar, Etik och moral | Leave a comment

Nationalism?

Nationalism, en idé eller ideologi där människor identifierar sig med en politisk entitet i form av en nation, är något som utvecklades under slutet av 1700-talet i samband med bland annat den franska revolutionen. Detta är intressant med tanke på att många som kallar sig konservativa verkar uppskatta nationalism och den franska revolutionens idéer och de idéströmningar som följde efter den kan knappast anses vara i linje med någon form av konservatism. Tidigare hade människor inte framförallt identifierat sig med någon “nation”, utan med en ledare eller ett lokalsamhälle i form av en bygd, stad eller lokalområde. Detta är något naturligt och sunt, människor har alltid identifierat sig och känt samhörighet med de som är som de själva (tyvärr verkar många libertarianer inte förstå detta).

Nationalismen gick hand i hand med utvecklandet av den moderna massdemokratin där staten mer och mer identifieras med “folket”. Tidigare hade staten framförallt identifierats med monarken. Denna förändring hade hemska följder, bland annat på krigsföringen som övergick från att framförallt utgöras av stridigheter mellan enskilda maktfullkomliga härskare till att bli krig mellan hela folk. Detta verkade (“the jury is still out”) nå sin kulmen i och med andra världskriget med den massförödelse detta krig förde med sig.

Varken libertarianer eller konservativa borde vurma för nationalismen eller nationalstaten utan istället arbeta mot dessa strömningar och i slutändan för en upplösning av de centraliserade nationalstaterna och bildandet av mindre politiska enheter (sen vill ju libertarianer naturligtvis gå ett steg längre och helt avskaffa monopolet på rättsskipning och försvar, vilket dock inte innebär avskaffandet av ledare). Nationalism är galenskap och hör hemma hos slaskideologier som liberalism, socialism och fascism.

Posted in (anti)Demokrati, libertariansim+konservatism | 2 Comments

SD:s gratistidning anmäld och friad, om yttrandefrihet

Vi har inte yttrandefrihet i Sverige, vi har aldrig haft det fullt ut och det har inte många andra moderna nationalstater heller. Yttrandefriheten är nämligen absolut och kommer från äganderätten, ingenting annat. Den är alltså inte på något sätt separerad från rätten till den egna kroppen och all rättfärdigt anskaffad egendom. Jag har rätt att göra vad jag vill med det jag äger. Detta kan involvera att skriva vad jag vill på ett papper. Många liberaler verkar vara väldigt förvirrade kring detta, som de är med så mycket annat.

I äganderätten ingår det också att du får avvisa människor från din egendom av vilken anledning du vill. Detta kan till exempel innebära att en person som äger mark han hyr ut för bostäder kan sätta upp krav som begränsar vad de som hyr denna mark får uttrycka för åsikter, vilket inte på något sätt kränker några rättigheter. Det kan också bidra till att skapa ett tämligen harmoniskt lokalsamhälle då alla som bor där har liknande åsikter, medan dom som inte vill ha det på detta sätt kan flytta till till exempel en storstad där det antagligen finns gott om områden utan dessa restriktioner.

Hursomhelst så har Sverigedemokraterna, som är ett socialdemokratiskt parti precis som alla andra i riksdagen med den enda skillnaden att de vill ha en finsk invandringspolitik, delat ut en gratistidning där de uttrycker sig nedlåtande om invandrare. De blev av en hysteriskt politiskt korrekt person anmälda för detta, men justitiekanslern friade dem (vilket var bra). Anledningen till anmälan skulle vara att de skulle medverka till att skapa en fientlig inställning mot invandrare. Men detta är inte på något sätt att kränka någons rättigheter och är därmed inte något man bör straffas för.

Posted in Etik och moral | Leave a comment

Tolerans och diskriminering

Någon som förespråkades av många av libertarianismens förgrundsgestalter, de klassiska liberalerna, samt av nästan alla liberaler idag är tolerans. Tolerans för avvikande livsstilar, alla möjliga åsikter om hur samhället bör organiseras, tolerans för ett avvikande beteende. Detta är ett av de två största felen med liberalismen, där det andra är liberalismens syn på staten. Jag ska här förklara varför man som libertarian måste vara emot all form av diskrimineringslagstiftning och liknande.

Tolerans krävs inte alls för ett fritt samhälle och är inte på något sätt en dygd. Det enda som är en dygd i sammanhanget är att uppvisa ett civiliserat beteende även gentemot avvikande människor, men det betyder inte att man måste acceptera dem eller tolerera dem på något sätt. Ett fritt samhälle skulle tvärtom kunna vara enormt intolerant och utesluta alla former av beteende som anses vara icke-normalt (vilket naturligtvis har varit olika saker i olika samhällen). Inga som är för privat egendom kan vara emot diskriminering, då har man missat hela poängen.

Libertarianism baseras på privat egendom och individens totala rätt till sin privata egendom och den egna kroppen. Detta inkluderar en total rätt att diskriminera fritt när det gäller utnyttjande av denna egendom. Säg att en person, A, äger en galleria där en mängd butiker hyr lokaler. Person A kan då i hyreskontraktet med butikerna sätta upp vilka villkor han vill för vilka kunder som skall släppas in i gallerian och butikerna. Dessa villkor kan vara sådana som idag anses vara rasistiska eller homofoba. Detta är A:s fulla rätt och att han eller hon sätter upp detta villkor gör inte på något sätt samhället mindre fritt enligt den korrekta, libertarianska, definitionen av frihet. Till exempel kan A vara en ortodox muslim och bestämma att inga kvinnor utan eskort av en manlig familjemedlem får vistas i lokalerna. Han kan också vara antisemit och bestämma att inga judar får vistas där. Båda dessa saker skulle jag och många med mig inte uppskatta och därmed bojkotta gallerian, vi använder därmed våra rättigheter för att motarbeta A.

I ett fritt samhälle kunde det också bildas bostadsområden där en markägare hyr ut marken till olika familjer, eller där olika enskilda markägare skriver ett gemensamt kontrakt för att bilda ett byförbund eller stadsdelsförbund (“covenant” på engelska). I detta kontrakt kan det då skrivas in klausuler som sätter upp strikta regler för vilka som får bo i området och hur dessa människor måste bete sig. Till exempel så skulle en by ha regler som säger att enbart icke-homosexuella katoliker får bo där samt att ingen får göra abort, förespråka alternativa livsstilar, ta några andra droger än alkohol eller tobak, förespråka demokrati och så vidare. Straffet för att bryta mot reglerna är att bli utkastad och lämnad vind för våg. Detta är fullt förenligt med libertarianism.

Det är till och med troligt att det i ett fritt samhälle skulle förekomma väldigt mycket diskriminering av olika slag, som skulle variera från plats till plats. Skulle vi idag gå från vår moderna massdemokrati där ett gäng mutkolvar styr en sinnesslö massa till ett samhälle utan stat skulle det antagligen förekomma mycket diskriminering på landsbygden och mindre i städerna. Detta är inget konstigt alls utan ett fullt normalt mänskligt beteende. Att vilja leva med andra som är som en själv är en form av trygghet då deras beteende är mer förutsägbart. Diskriminering är metoden vi alltid har använt för att  skapa denna trygghet.

Posted in (anti)Demokrati, Artiklar, Etik och moral | 2 Comments

Obligatorisk förskola och “demokratiska värderingar”

Gabriel Wikström, yrkesförtryckare politiker, har i dagarna i samband med att han offentliggjorde sin kandidering till ordförandeposten i SSU sagt att han anser att förskola från tre års ålder borde vara obligatorisk. Maken till idiotiskt uttalande får man leta efter (tyvärr inte så länge, Anders Borg har sagt samma sak). Utbildning bör i ett sunt samhälle vara en familjeangelägenhet. Att människor accepterat att staten sysslar med detta är katastrofalt. Skolan är inte bara ett ställe för utbildning utan även en indoktrineringsanstalt där man får lära sig “demokratiska värderingar”.

Demokrati, speciellt i den form den existerar idag, är ett idiotiskt och löjligt styrelseskick som går ut på att man lurar den stora massan att de “äger” staten för att skänka det förtryckande och våldsamma maktutövandet legitimitet. Man öppnar genom massdemokratin upp möjligheten för alla att plundra alla andras egendom. Man skulle kunna tro att det är fattiga som plundrar rika, men i stor utsträckning är det medelklassen (den mest röststarka gruppen) som plundrar alla andra, inklusive sig själva.

“Demokratiska värderingar” är det sista jag vill att mina barn ska lära sig. De går ut på att dra ner alla till samma låga nivå på alla områden. “Demokratiska värderingar” är det som får idioter som Gabriel Wikström att tycka att det är rätt och riktigt att under hot om fysiskt våld tvinga barn från sina föräldrar och in i en statlig institution. Åt helvete med demokratin.

Posted in (anti)Demokrati, Etik och moral, Utbildning | 2 Comments

Företagande

Många, inklusive borgerliga politiker, verkar se på företagande som en ren inkomstkälla för välfärdsstaten. De pratar ofta om att vi måste stimulera företagande då detta skapar resurser som sedan staten kan få en del av genom beskattning. De har då totalt missförstått allting.

Företagare gör redan så mycket de kan för sina medmänniskor genom att driva företaget på ett sätt som gör att det går med vinst. I en marknadsekonomi tjänar man nämligen pengar på att så effektivt man kan producera varor och tjänster som folk vill ha, att företaget går med vinst är ett tecken på detta. Människors vilja att klättra på samhällsstegen (i detta fall genom att bli rika) gör under frihet, alltså kapitalism, att de tjänar sina medmänniskor samtidigt. Under motsatsen, socialism, klättrar man istället på samhällsstegen genom att bli politiskt aktiv i ett parti eller en intresseorganisation. De som är ambitiösa blir då oändligt mycket mindre produktiva då resurser aldrig allokeras effektivt under socialism.

Det som händer när ett företag beskattas är att företaget får mindre resurser att återinvestera i företaget och därmed producera det vi vill ha ännu bättre. Den så kallade “välfärdsstaten” får mer resurser, som allokeras ineffektivt, medan vi konsumenter får det sämre då alla företag blir mer resurssvaga.

Sluta se på företag som mjölkkor eller sätt för giriga kapitalister att tjäna pengar på vår bekostnad. Företag tjänar dessa pengar genom att tjäna oss, inte genom att suga ut oss. Utsugningen står våra politiker för.

Posted in Artiklar, Ekonomi | Leave a comment

Beskattning

Jag har tidigare förklarat hur resurser allokeras sämre under socialism (som i svenska sjukvården till exempel) och hur dessa resurser istället allokeras bättre under frihet (alltså kapitalism). Det finns ytterligare ett par aspekter att ta i beaktande här:

Varifrån kommer statens resurser? Från tvångsmässigt tagande av egendom, alltså skatt, eller som jag istället väljer att kalla det: Från att staten våldför sig på oss genom att stjäla från oss och hota med fysiskt våld om vi inte låter dem ta vad de vill. Detta är den rent etiska aspekten, men jag vill gå vidare och förklara så att även ni som tycker det är okej att bete sig på ett sådant sätt tänker till en och två gånger.

Beskattning innebär att rersurser tas från vanliga människor som annars skulle ha sparat dem eller handlat för dem. Sparas pengarna i en bank så finns de tillgängliga för investerare som kan låna och därmed driva den ekonomiska och teknologiska utvecklingen vidare, alltså förbättra vår levnadsstandard. Spenderas de gör naturligtvis detta att företag säljer mer produkter vilket leder till att de kan skapa arbetstillfällen och investera mer pengar i verksamheten vilket gör produktionen mer effektiv. Vad vi vanliga människor än gör med pengarna så bidrar detta i en fri ekonomi till att levnadsstandarden ökar.

Men tar staten pengarna så sker inte detta på samma sätt. För det första allokeras resurser som sagt alltid sämre av staten och för det andra försvinner massor med pengar i byråkrati. Förvisso får alla dessa byråkrater som anställs lön, vilken de sparar eller spenderar som alla andra, men dessa byråkrater utför inte själva något produktivt. De fungerar snarast som parasiter och om de istället skulle arbeta i näringslivet skulle de bidra till att producera saker som vi vanliga människor vill ha och få betalt för det. Lönen de fick skulle de sedan, precis som nu, använda till att driva samhällsutvecklingen framåt genom att spara eller spendera den. När statens omfång ökar får vi alltså en nettoförlust inte bara för att den allokerar resurserna sämre än hur de skulle allokerats på den fira marknaden utan också för att massor med människor börjar arbeta som icke-produktiva byråkrater istället för produktiva medlemmar av det privata näringslivet.

Kom ihåg, privata företag överlever genom att producera varor och tjänster som vi vanliga människor vill ha. De överlever inte genom att parasitera, som staten gör. Ju lägre skatter och ju mindre stat, desto bättre.

Posted in Artiklar, Ekonomi | Leave a comment

De libertarianska grundprinciperna

Jag tänkte här på enklast möjliga vis förklara de libertarianska grunpricniperna och vad dessa innebär i praktiken. De är tre till antalet:

1. Principen om självägande. Detta låter konstigt, man är ju sig själv. Jaget är ju inte en sak som är separerad som man äger, men man kallar det för självägande för att det är enkelt och det knyter an till annan äganderätt. Bli inte fixerad vid att det låter lite konstigt. Självägandet innebär att varje individ har full rätt att på alla sätt och vis kontrollera sin kropp och göra vad han eller hon vill med den, så länge detta inte inskränker på andras äganderätt. Libertarianer är de enda som är konsekventa med denna princip.

2. Principen äganderätt till knappa resurser. Varje individ (eller grupp av individer om de gör en frivillig överrenskommelse) har rätt att äga knappa resurser i omgivningen (en knapp resurs är något som inte finns i  överflöd så att äganderätten blir onödig, som idéer som kan reproduceras i all oändlighet). Vi har äganderätt för att undvika konflikter och kunna bestämma vem som får utnyttja vad. Äganderätten är absolut så länge den inte inskränker andras äganderätt (om ljud från min egendom går över på din och stör till exempel). Egendom är rättfärdigad så länge den tillkommit på ett rättfärdigt sätt, alltså genom utbyte eller gåva, inte genom stöld. Fysiska ting ute i naturen, som ingen äger, ägs av den som utnyttjar detta ting först. Detta kallas för ursprungsförvärv. Ett fält som jag plöjer upp och odlar någonting på äger jag för att jag utnyttjade fältet först, till exempel. Libertarianer är också de enda som är konsekventa med denna typ av äganderätt.

3. Principen om icke-aggression. Ingen individ får kränka någon annans äganderätt till den egna kroppen eller till dennes egendom.

Alla andra rättigheter följer ur dessa tre principer. Yttrandefrihet, till exempel, följer ur att du har en absolut rätt att göra vad du vill med din kropp (tala för vilken idé du vill) och med din egendom (köpa en dator och börja blogga, eller köpa ett tryckeri och trycka upp en tidning). Alla rättigheter är i förlängningen äganderätt.

Hans Hoppe

Olika libertarianer brukar rättfärdiga dessa rättigheter på olika sätt (eller inte alls), men det jag ställer mig bakom är Hans Hoppes “Argumentation Ethics” som beskrivs i boken The Economics and Ethics of Private Property. Detta är dock inget jag kommer ta upp här utan den filosofiskt lagde läsaren får själv kolla upp detta (kapitel 13 framförallt).

Utifrån dessa principer ser man lätt att saker som beskattning (en kränkning av äganderätten) och värnplikt (en kränkning av självägandet och därigenom en typ av slaveri) aldrig kan rättfärdigas.

Posted in Artiklar, Etik och moral | Leave a comment

Frihetliga begrepp och inriktningar

Jag tänkte här kortfattat presentera olika begrepp som används i diskussioner och texter med och av libertarianer och andra som diskuterar frihet och kapitalism.

Libertarianism

I ordet libertarianism ingår det flera olika inriktningar och idéer men det de har gemensamt är principerna kring självägande och icke-aggression. Självägande betyder att varje individ har en total rätt att göra vad hon vill med sin egen kropp och principen om icke-aggression betyder att ingen annan har rätt att kränka någon annans rättigheter (oavsett om konsekvenserna av kränkningen blir positiva för någon annan). Libertariansimen innehåller sedan några underkategorier:

Minarkism

Minarkism är idén att statens enda legitima funktioner är att sköta inre och yttre försvar, alltså polis, rättsväsende och militär. Detta kallas för en nattväktarstat och man brukar säga att staten ska ha ett monopol på våldsutövandet. Allt annat måste staten lämna ifred. En kända minarkist är Robert Nozick, även om han gick ifrån detta mot slutet av sitt liv.

Anarkokapitalism

Murray Rothbard

 

En anarkokapitalistisk libertarian anser att staten inte är legitim alls, den får alltså inte ens sköta nattväktarfunktionerna utan måste avskaffas helt. Försvaret av rättigheterna måste istället skötas frivilligt. Några kända anarkokapitalister är Murray Rothbard, David Friedman och Hans Hoppe.

Gemensamt för de ovanstående libertarianska inriktningarna är att de utöver självägandet och icke-aggressionsprincipen anser att individen även har en rätt till privat egendom, vilket skiljer dem från:

Vänsterlibertarianism

Vänsterlibertarianer håller med om självägandet och icke-aggressionen men anser att naturresurser och liknande inte får ägas privat. Samhället ska snarare byggas upp av kooperativ och kollektiv. Vänsterlibertarianism är inget jag diskuterar här på bloggen. En känd vänsterlibertarian enligt denna definition är Noam Chomsky.

Ett annat sätt att definiera en vänsterlibertarian på är en person som erkänner den privata äganderätten men som är kulturradikal eller håller sig neutral (även privat) i kulturella frågor samt frågor som rör privat moral och uppträdande.

Liberalism

Liberalism är ett brett begrepp, men alla har gemensamt att de åtminstone i retoriken talar om individens frihet och rättigheter. Liberalism kan delas upp i flera begrepp:

Klassisk liberalism

Klassisk liberalism står nära, och överlappar i det mesta, minarkismen. Ordet “klassisk” står här för en tillbakagång till 1800-talets liberalism med dess förespråkande för en minimal stat och en fri marknadsekonomi. Klassiska liberaler tycker att marknadsekonomin är det främsta systemet för att skapa välstånd och ett fungerande samhälle, vilket en libertarian inte måste tycka för att kalla sig för libertarian (även om nästan alla libertarianer tycker så). En libertarian kan vara neutral till hur samhället organiseras så länge det görs frivilligt. En känd klassisk liberal i vår tid är Johan Norberg.

Nyliberalism

Nyliberalism är samma sak som klassisk liberalism, där ordet “ny” står för ett återupplivande av den klassiska liberalismen. Det är dock nästan ingen som kallar sig för nyliberal idag eftersom ordet av vänstern har börjat användas som ett slagord för allt de ogillar.

John Stuart Mill

Socialliberalism

Socialliberalism är an blandning av liberalismens försvar för marknadsekonomin och individen samt socialismens omfördelningspolitik, där man anser att staten har rätt att beskatta individen för att betala för saker som skola och sjukvård. Socialliberalismen kan sägas vara det som segrat i dagens moderna demokratier, alla partier i Sveriges riksdag förutom möjligtvis vänstern kan anses vara socialliberala idag (med lite olika inriktning). Den mest ända socialliberalen kan anses vara John Stuart Mill och i mer modern tid John Rawls.

Paleolibertarianism

Paleolibertarianism är en libertarianism där förespråkarna har värdekonservativa värderingar privat och där de anser att ett fritt samhälle måste vara ett tämligen konservativt sådant, där familjehushållet ses som samhällets grund. Kända paleolibertarianer är Hans Hoppe och Lew Rockwell.

Objektivism

Objektivismen är en filosofi som utvecklats av författarinnan Ayn Rand, bland annat i hennes bästsäljande romaner The Fountainhead (“Urkällan”) och Atlas Shrugged (“Och Världen Skälvde”). Objektivismen är en filosofi som innefattar allt från metafysik till epistemologi och etik. Den är idag ganska marginell och har inte en framträdande plats bland filosoferna på universiteten (vilket inte behöver betyda att den är felaktigt uppbyggt, naturligtvis). Rand har haft ett mycket stort inflytande på libertarianismen och den moderna liberalismen, men hon har också utstått mycket kritik från bland annat Robert Nozick. Värt att nämna kan vara att objektivister har en tendens att vara väldigt sekteristiska och det finns till och med ett uttryck som heter “randroid”, för att beskriva fanatiska objektivister.

Posted in Artiklar | Leave a comment